Jävla skitkramper!!!

Ja, som ni förstår är det inte bättre. Love har nu krampat 88 gånger på 15 dagar.... Rätt jävla mycket. Totalt 174 sen i september. Vi höjer keppran men det har ju inte hjälpt nåt alls ännu som ni märker. Blir ny höjning på måndag igen och ett samtal till Loves läkare om det är något mer vi kan göra. Vi har diskuterat om det skulle hjälpa att läggas in men jag känner inte att det är det rätta för Love. Kramperna släpper ju och han har det bättre hemma med sina saker som han gillar. Dessutom vill jag undvika längre sjukhusvistelser speciellt i sjukdomstider. Tänker jag rätt? Tänker jag fel? Gör jag det rätta för Love?
 
Love finns i mina tankar typ 85% av min vakna tid. Det är ett tungt ansvar att bära att ta alla beslut. Visst har jag stor hjälp av Loves läkare; vi bollar tankar och ideer varje gång vi pratar så att vi gör allt vi kan för Love. Jag har hans assistenter som jag diskuterar mycket med. Men i slutändan är det ändå mitt ansvar att ta de där besluten. Ska han ha stesolid nu? Eller vid nästa kramp? Klarar han åka till förskolan trots att han krampat inatt? Orkar han åka på ridningen? Fixar han badet? Kanske verkar som små saker men det är nåt att besluta om varje dag. Jag försöker vara stark och trygg men man är inte så kaxig sen när man sitter där efteråt och rannsakar sig. Gör jag rätt???
 
Min stackars lilla unge!!
 
 

Kommentarer
Postat av: Mormor

Madde, Madde! Lille älskade Loveprinsen har det bästa av allt. Det bästa hemmet, de bästa bröderna, den bästa läkaren, de bästa assistenterna, ja alla kring Love gör allt för honom. Lille Love är ju den goaste.

Kramar Mommo

2013-11-30 @ 08:25:07
Postat av: Josephine

Känner verkligen igen det du skriver. Kunde varit jag som skrev inlägget. Där är verkligen tufft att behöva ta beslutet helt själv, att som du skriver, sedan sitta och rannsaka sig själv om man gjort rätt eller inte. Det är riktigt tufft. Jag vet att det inte hjälper hur mycket jag än skriver. Men som din mamma skriver, Love har det verkligen bra hos er. Du är så fin mot honom,och så engagerad i att han ska ha det bra. En tanke bara, när du skriver om keppran. Det behöver absolut INTE vara så för Love, men när O gick på keppra fick han värre kramper. Just den ep medicinen passade inte honom. Vi bytte efter några dagar och kramperna blev bättre och han gjorde mer framsteg. Så han fick värre ep av den. Det står ju även i biverkningarna på vissa ep mediciner att dom kan framkalla kramper. Behöver absolut inte vara så för Love, men ville bara säg det ifall du inte hört något om det. KRAM

2013-11-30 @ 13:41:42
URL: http://josephinen.wordpress.com
Postat av: Anonym

Jag följer din blogg och tänker på er.. Blir orolig när det gått lång tid utan uppdateringar. Och lättad när du skriver. Även om drt är hemskt att ni ska ha det så svårt.. Ville bara säga att Lovepove verkarhafantastisk

2013-12-01 @ 12:02:26
Postat av: Loves mamma

Hm nej, Josse, det visste jag inte... Ringde och pratade med läkare i Karlskrona när jag såg ditt inlägg men en ny läkare vill ju inte ändra nåt så i medicineringen. Inte så mycket att göra en lördag kväll.. Ska ringa Anders imorgon bitti och se vad han säger om byte av medicin.

2013-12-01 @ 20:19:18
Postat av: Millan i skåne

Hoppas det vänder snart och kramperna ger med sig. En styrkekram från en okänd som följt bloggen länge.
Måste bara säga att Love har valt den absolut bästa familjen i världen.

2013-12-01 @ 21:40:47
Postat av: Josefin

Jag känner igen mig så i det du skriver! Alltid samma funderingar på när det är dags att ge epistatus, när vi ska åka in, vad som är vad. Ibland blir jag så trött på det, det vore skönt att åka in till sjukhuset och lämna alla beslut till någon annan. Men ofta får vi höra att "det är ni föräldrar som är experter på ert barn". Ibland vill jag bara inte vara det!

2013-12-02 @ 22:36:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0