Mötet med FK

Mötet med försäkringskassan gick bra. Tror jag. Det jag tycker är lite knasigt är deras standardfrågor. Hur ofta äter han, hur lång tid tar det, hur många blöjbyten på en dag, äter i knapp eller flaska osv. Kan ju tycka att det spelar inte så stor roll. För en dövblind person behöver ha någon där. HELA tiden. Så fort vi är 1 meter bort känns det som att vara ensam för Love. Så hur ofta han äter, hur lång tid det tar och hur mycket tid vi lägger på blöjbyten känns inte som det viktigaste. Love MÅSTE ha en person på sig, hela tiden. Punkt. Och sen detta med kramperna. Hon frågade hur ofta han krampar och det kan ju vara bra för dem att veta men det påverkar ändå inte Loves övervakning. Krampar han i början på månaden är det ju inte så att det är lugnt sedan resten av månaden för han brukar ju bara krampa någon gång i månaden. Även om de brukar komma sällan kan man inte ta något för givet för rätt vad det är så ändras de och kommer oftare. Och längden på dem, har inte krampat mer än ca 30 sekunder senaste månaderna och så nu plötsligt blir det 5 minuter. Man vågar aldrig låta honom sova oövervakad. Och sen detta med kräkningarna. Visst är det bättre än när han var nyfödd men han kräker fortfarande och speciellt när han är förkyld och då måste man vara där direkt så han inte drar ner något i lungorna.

Sen är det väldigt ledsamt att sitta och prata om allt det negativa som det innebär i ett möte med FK. Inget upplyftande alls...

Hoppas verkligen de inte drar några timmar, men det kan de ju inte göra?!?

Vi satt och pratade i en timme och sen träffar de honom i typ 30 sekunder. Känns ändå lite knasigt att de inte observerar Love mer och ser hur han fungerar. Något jag märkt flera gånger när personer träffar Love för första gången är att de blir lite chockade för han inte är vad de väntat sig. Tror de ofta förväntat sig att han ska vara "friskare" än han är. Och den känslan fick jag när de från FK var med. När vi pratade i telefon frågade hon om Love kommunicerar genom att teckna i våra händer. Eh, nej, där är han inte riktigt....

Nåja, vi håller tummarna!

Däremot känns det väldigt bra nu när vi går teckenutbildning. Jag kände tidigare att det inte är någon mening att lära oss det ännu men har verkligen ändrat inställning! Love kan mycket och kan lära sig ännu mer!!! Men det krävs mycket jobb av oss. Träna träna och åter träna. Märkte idag på den sista träffen för denna teckenspråksutbildningen att de tre assarna som också gått hade bra mycket bättre koll än jag, så när Maria kommer sen för att jobba natt ska vi öva lite :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0