dåliga nyheter
Men sen börjar jag fundera. När de läser annonsen och sen skriver att de blev såååå glada över den då detta jobbet passat dem heeeeelt perfekt. Vad tror de? Assistent till ett litet barn, glassigt, som att vara på förskola men bara ansvara för ett barn? Eh, knappast så enkelt. Om man får assistans till ett så litet barn som Love är det svår problematik. Vad tror de?
Det är ett stort ansvar man har, det kräver mycket av dig som person. Ansvar för att kunna hantera kramper och andningsuppehåll. Det är fullt upp all Loves vakna tid. Det är viktig träning, stimulering, aktiviteter. Fullt fokus, vara medveten om hans små tecken som visar vad han vill. MEN, samtidigt får man så otroligt mycket tillbaka. Love har en superhärlig personlighet och har mycket att lära oss. Och att se hans framsteg värmer så i hjärtat. Jag är helt övertygad om att de assistenter vi har till Love är glada och tacksamma över att få möjligheten att arbeta med honom. Och vi är lika tacksamma över deras insats, de gör ett fantastiskt arbete!!! hoppas verkligen hitta någon snart som vill vara en del i vårt härliga team :)
Vad konstigt, förstår man inte då man söker ett assistansjobb att det är något utöver det vanliga? Och att det, antar jag, blir en enorm erfarenhet i livet? Blir så mycket merarbete för er ju när folk slutar.
Vet hur det känns. Vi är ett stort arbetslag här med 12 ordinarie assistenter och 6 timmisar. Det är fruktansvärt påfrestande när folk slutar och nya hela tiden ska komma in. Vi har haft flera bredvidgångar den senaste tiden där det sedan inte blivit något för dem tyvker att det är för mycket att ta psykiskt. Jag förstår oxå.Men tycker att vi varit så tydliga vid intervjuerna att man änså borde veta innan man går bredvid. Wilda blir väldigt påverkad av alla nya människor. Usch vad jag önska att vi slapp assistenter. Sedan är även vi väldigt glada för dem assistenter vi har. Utan dem hade WIlda fått vara på korttids nästan alltid. Håller tummarna för att det löser sig. Tänk om våra barn blir 20 år. Så många år av fortsatt krångel med assistentrekryteringen orkar man ju inte med. Kramis på er
Många yngre förstår nog inte förrän de verkligen ser med egna ögon vad det innebär. Många tror mycket om sin egen förmåga och det är bra, men samtidigt upptäcker de när de väl står inför det sjuka barnet att det här är ingen film.. Verkliga livet slår till med kraft..
Förstår att ni har en jättejobbig situation, med dubbla känslor! Men Nilla, om 20 år har ni jätterutin - det har ni långt innan dess. Då fixar ni sådant här med ett lillfinger.. ;)
Kramar till er båda!
