lovelej

Det är väldigt mycket vi inte kan göra som "vanliga" barnfamiljer kan. Samtidigt finns det mycket vi kan göra som inte andra familjer som vi, med svårt sjuka barn, kan. Det gäller att fokusera på det man KAN göra, och inte det man INTE kan.

Som idag, var vi ute hela familjen i 2 timmar. Det var lite kallt men friskt och skönt om man bara hade varma kläder. Enkelt och självklart för de flesta men något flera familjer inte kan göra av olika anledningar. Jag ska verkligen försöka tänka på allt bra ändå. Som att Love nu mår bra. Han har bara haft en liten förkylning sen vi flyttade. Han har inte krampat på 5 månader, peppar peppar... Sånt gör att både han och jag mår så mycket bättre. Även om han skulle börja krampa igen vet vi nu att de går att få under kontroll. Och dessa förkylningar har tagit både på hans och mina krafter. Man känner en sån oro, kommer det bli lunginflammation denna gång? eller utveckla sig till en urinvägsinfektion? kommer han börja krampa?

Det gäller att vara tacksam för det lilla. Något vi lärt oss i denna situationen. Men tänk vad snabbt många glömmer sånt. Det beklagas över än det ena, än det andra. Oftast kanske inte så illa menat. Men tänk på det, var tacksam över att det bara är en ofarlig förkylning ditt annars friska barn fått även om det är tråkigt att vabba, att du kan gå ut med dina barn utan att behöva ta med livsviktig sjukvårdsutrustning, att dina barn kan springa så fort deras ben bär dem utan risk för sin hälsa. Så enkelt och självklart. Men inte för alla...