koppla av??

Kan man någonsin koppla av helt? Jag tror inte det.

När Love var liten hände det flera gånger att han sov dygnet runt i 3-4 dagar. Jag blev lika rädd varje gång, var det dags för honom att somna in? Många trisomi 13 barn gör bara så, de sover mer och mer och till slut bara slutar de andas, kroppen orkar helt enkelt inte mer.

Häromdagen sov Love först nästan hela dagen, sen väldigt mycket på natten och sen hela nästa dag. På gränsen för att börja bli orolig. Jag trodde att han skulle vara mycket vaken kommande natt för så har det varit några gånger. Love sover mycket och jag börjar bli orolig och då är han vaken en hel natt. Och så blev det så då lade sig den oron.

Men även om det blir okej med sömnen kommer andra saker att vara orolig över. Som nu, han har haft 37.7 i temp, inget jättehögt och så nu ikväll, 35.9. Väldigt lågt. Varför?? Jag vet att Love har ojämn kroppstemp, vilket också är vanligt för dessa barn men börjar ändå nojja. Är det något på g? Strul från öroninflammationen? en urinvägsinfektion på g? Bara en ny förkylning? Eller helt enkelt en helt vanlig vardag för ett barn som Love?

Jag är så rädd att missa något som sedan utvecklas till något jätteallvarligt. Men det finns helt enkelt ingen lösning. Jag måste lära mig leva med oron, för så länge vi får ha vår Love hos oss kommer det vara så.

Alla längtar till sommaren, att vara lediga. För mig innebär det ångest, barnmottagningen stängd i 4 veckor... Men den läkaren som vi träffade här på familjemottagningen var också bra. Det är bara det att hon känner inte Love som dr Anders. Med honom känner jag mig alltid trygg, vet att han har koll på läget. Men kommer nog ringa ner här imorgon för att få honom kollad inför helgen. Ja, dessa helger alla ser framemot, helger, storhelger... Jag känner bara stress. Tänk om det blir något med Love, är det allvarligt nog att köra in till Karlskrona? Några gånger har vi kört i "onödan" men oftast har det behövts en penicillinkur. Aldrig kunna slappna av helt. Och när vi bestämmer något med andra blir det med reservation ifall något händer med Love...

Kommentarer
Postat av: Lisbeth

Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt ni måste ha det. Önskar att man kunde stötta, eller göra något för att underlätta, men så lätt funkar det ju inte.

Oro är jobbigt. Oftast vet man ju att det egentligen inte är något, men så kommer det där jädrans lilla:

Ja, men tänk om..



Skitjobbigt på ren göteborgska!

2011-07-20 @ 22:19:34
URL: http://www.bettans-place.blogspot.com/.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0