pojkarna

Har fått låna boken pojkarna som är skriven av Anders Hanson som har 2 pojkar med angelmans syndrom. Han är aktuell nu då familjen var med på tv häromkvällen och har intervjuats på radio med nu i dagarna.

Märks verkligen att pappan arbetat som journalist då den är mycket välskriven. Det är en del som får sig en känga såsom vissa vänner, försäkringskassan, HAB och kommunen.... Men tycker han gör en bra beskrivning av vännerna. Han delar in dem i 3 kategorier; de rädda (även svaga), de skvallriga och de riktiga vännerna. Kan säga att jag känner igen alla 3 kategorier, tyvärr. Som tur är så ger de riktiga så mycket mer än vad de övriga tar! Sen är det klart ledsamt att de flesta som får ett handikappat barn oftast har dessa erfarenheter. Att man är rädd och då hellre tar avstånd från familjen är nog ganska svenskt. Sen de skvallriga finns det inget försvar mot- det är bara osmakligt och så fort de upptäckts slutar man umgås med dem.

Sen hade de en lika underbar läkare som Love! Han sa så här; "I början var det viktigt att lära känna Daniel. För mig är det mycket viktigt att träffa det aktuella barnet under en längre tid för att få en bild av barnets möjligheter och drivkraft i kombination med hur problemet ser ut". Precis! Man ser till diagnosen men samtidigt måste man se till var individ och inte bara till statistiken och det är så jag upplever att Loves läkare ser på honom.

De har och har haft det väldigt tufft under åren men samtidigt beskriver han flera härliga ögonblick som gör att ögonen börjar tåras. Som när Daniel försvann som 7åring och brandkåren är oroliga att han gått ner sig i en å och börjar söka. Folk samlas och tittar på och Daniel som tycker det är intressant gör detsamma utan att förstå att det är honom de letar efter. Efter en stund känner en polis igen honom. Men man kan verkligen se det framför sig, hur han nyfiken står där och tittar medan de i panik söker efter honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0