lovelej

Vår sommarvikarie skrev ett otroligt fint kort till Love. Jag blev alldeles varm inombords när jag läste det. Hon har verkligen förstått vilken möjlighet det är att få jobba med ett barn som Love. Att man lär sig saker, kring Love men också AV Love, som man har användning för hela sitt yrkesverksamma liv. Lite skillnad mot den tjejen vi hade förra sommaren som inte tyckte hon hade nytta av sina kunskaper från undersköterskeutbildningen hon just avslutat. Nej, då är det bättre hon arbetar på äldreboende där hon också varit. Jag menar absolut inte på något sätt att det krävs mindre kunskap att arbeta med äldre. Det är ett beundransvärt arbete personalen där utför. Men äldreboenden kommer det alltid finnas möjlighet att arbeta i. Chansen att få arbeta med ett så speciellt barn som Love kommer däremot inte många gånger. Och inser man inte hur mycket det krävs av en som hans assistent är man helt enkelt på fel plats.

I eftermiddags lämnade jag ner honom på kortis igen. Så imorgon ska vi ner och hälsa på min bror med sambo. Det är sånt som är så mycket enklare att åka på utan lilleman.

Igår kväll var vi ute och åt några tjejer och sånt är alltid trevligt men samtidigt blir det i vissa samtalsämnen så tydligt hur annorlunda vi lever. Kom in på hur enkelt det är nu när barnen är så pass stora att de klarar mycket själva och inte behöver passas hela tiden. Då tänkte jag bara att så kommer det aldrig bli för oss. Visst, vi har det så när vi har assistent eller när Love är på kortis men då har vi ett barn för lite med oss. Jag vill ju kunna ha båda mina barn!! Och samtidigt kunna sitta och prata med barnen lekandes omkring!! Nåja, bara att inse att nu blev det inte så. Men man kan väl få ventilera sig lite ibland och få ur sig de ledsna tankarna?