I´m back!!!

Oj, så länge sedan sist. Har egentligen inte hänt så mycket här men har haft en sak jag grubblat enormt mycket på sista veckorna så har inte haft lust att blogga. För några helger sedan hade jag en konflikt med en ytlig bekant och man kan kort säga att det handlade om att hon inte tyckte att jag förstår att "vanliga" familjer också har olika bekymmer. Jag har funderat och diskuterat med de närmaste och idag kände jag att jag lagt det bakom mig och nu gått starkare ur det. Kan kanske tyckas som en petitess men när man fått beskedet att ens barn kommer dö förändras man. Som person, hur man ser på familj och vänner, ens världsbild, vad som är viktigt, ja, listan kan göras lång. Jag är inte samma person som jag var innan. En konflikt är normalt inte så farligt men nu kan jag lägga enormt mycket energi på att analysera och diskutera. Sen ogillar jag att behöva "försvara" vår situation. Men jag har nu lärt mig att vissa saker sägs bara till mina närmaste vänner som förstår vad jag menar och inte ifrågasätter det jag känner. Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur är det man säger?

Imorgon börjar Daniel nytt jobb. Spännande men också lite skrämmande. Han kommer nu jobba 2 skift så hoppas han kommer vara piggare. 3 skift har varit slitigt då nattveckan varit tröttande. Hade lite problem att få ihop nytt schema till assistenterna då jag vill ha någon åt Love varje dag när det är eftermiddagsvecka så jag inte behöver ha båda barnen själv flera gånger i veckan. Till slut gick det och alla verkade vara nöjda så det blir nog bra.

Love har slutat få zantac och har inte börjat kräka mer så behöver troligen inte det :), så skönt när man kan plocka bort en medicin istället för det motsatta!! Sista dygnen har han sovit alldeles för lite vilket gjort att han är allmänt mer gnällig och högljudd. Men inatt hade han sovit nästan hela natten och sover gott nu så hoppas det vänt igen.

Kommentarer
Postat av: Lisbeth

Gott att se att det går bra! Hoppas Love fortätter att sova gott på nätterna.

Trivs ni i lägenheten? :)



Tänk att det ska vara så svårt att förstå för en del människor att ibland händer det saker i livet som faktiskt inte går att jämföra.

Att man förändras i grunden när man tex får ett svårt sjukt barn, råkar ut för en svår olycka eller på annat sätt drabbas av något svårt är ju faktiskt inte så konstigt. Världen ställs på huvudet och man får helt nya prioriteringar.

Tror knappast att du inte skulle förstå de "vanliga" problem "vanliga" familjer har, det är ju bara det att du har fullt upp att lösa era egna.. Inget konstigt alls tycker jag i min enfaldighet.

Jag vet ju hur jag själv har förändrats efter "min" olycka. Och jag har fått lära mig att människor, både nära vänner och mer avlägsna bekanta, ibland har väldigt svårt att förstå att jag inte längre fungerar på samma sätt, varken fysiskt eller psykiskt. På något sätt verkar det som att man resonerar att: "Det var ju länge sedan, det är väl över nu? Dax att gå vidare seddu..."

Men så är det ju inte. Man går vidare, men på ett nytt sätt, med nya förutsättningar. Och de som inte klarar förändringarna, de får gå sin egen väg så går jag min. Trist, jobbigt, ledsamt men nödvändigt! Men man lär sig så småningom att hantera sådant här, det gör mindre ont och tar mindre energi efter ett tag. Man lär sig känna igen energitjuvar, och lär sig strunta i dem (iaf nästan).



Som du säger, vissa saker pratar man bara om med de man vet respekterar och accepterar det man känner.



Stor kram

2011-04-19 @ 01:15:48
URL: http://www.bettans-place.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0