lovelej

Häromdagen fick jag ett mejl av en person som ganska väl känner till vår situation men som jag knappt pratat med. Ville bara genom bloggen säga tack!

Du skriver om människor som saknar förmågan att förstå, och viljan att förstå och det är nog nåt av det mest frustrerande jag upplevt under tiden med Love. De som inte förstått hur vi har det och inte bara inte hjälpt oss utan faktiskt också stjälpt oss i denna svåra situation genom att ta energi som hade behövts till annat. Samtidigt har vi lärt oss vilka i vår omgivning som alltid finns där och för den erfarenheten är jag tacksam. Kerstin är den jag ständigt kan ringa om hjälp som alltid kommer. Är otroligt glad att Mijah hade möjlighet att bli Loves assistent, och för den relation vi nu byggt upp, även hon en som alltid finns där för oss. Och alla ni andra som också finns där, stort tack!!!

När jag läser mejlet reagerar jag på att det handlar om mig och mitt liv. Att det är jag som lever det där speciella livet, det som bara drabbar andra. Konstigt... I alla fall, tack för de uppmuntrande orden, de behövs ibland :)