lovelej

Nu ikväll har jag suttit och fixat lite med hur vi ska skriva ner allt med Love. Mat, mediciner, hur han sovit, vad som gjorts... osv...osv...

Så nu har vi 3 block på hans bord, ett till mat och mediciner, ett till där man ser vad som ska göras (gympa, ortoserna, ståskal, lek och stimulans....) och där skriver assistenten även ner vad den gjort under sitt pass, och ett där vi skriver allmänt med sömn, kramper, hur han mått.

Normalt eller hur? 3 block för att få med all info till mig och till övriga assar. Tyckte det var många tidrapporter denna månaden och räknade hur många vi är nu. 10 stycken som är anställda; fast, vikarie och föräldraledig. Så vår grupp börjar bli ganska stor och då är det viktigt att all info går fram till alla utan att jag ska behöva rapportera vid varje byte.

Vårt hem är en arbetsplats och det är väldigt speciellt att ha det så. I början var man bara glad över assistansen för vi skulle äntligen få sova. Men nu har vi haft det i 1 år och 3 månader och det sliter. Det sliter när man bor litet, vem tänkte på att en vuxen till skulle få plats i hushållet??!! Och då måste jag ändå poängtera hur smidiga de är i gruppen. De har verkligen hittat sin roll som assistent- att göra sitt jobb utan att synas och höras så mycket. Ingen går ut i köket i onödan, utan på kvällarna och mornarna är det så gott som alltid lugnt. Men de finns där ändå och egentligen inget man önskar, så klart.

Har nästan glömt hur det är att bara vara familjen. Visst är vi själva ibland, bla när jag jobbar men det är ju inte detsamma. Love är Love med sina behov. Jag vill ut och umgås med andra och vara som "alla andra" men samtidigt när jag gör det så påminns jag att vi kan aldrig bli som andra. Vi är inte som andra där syskonen leker tillsammans och där hela familjen alltid äter tillsammans. Umgås, spelar spel...

Gnäll gnäll gnäll.... Vilket topphumör man e på ikväll då....