lovelej

Loves förkylning är inte ett dugg bättre, snarare tvärtom. Hör feber så fort det gått 6 timmar sen förra alvedonen. Nu tycker jag det piper när han andas. Ringde barnmottagning i Karlskrona för det har Anders Blohmé sagt att jag kan istället för att sitta i kö till sjukvårdsrådgivningen.

Förklarade för sköterskan som svarade att Anders sagt att jag får ringa dem men det tyckte inte hon var rätt. Inte rätt? Nej, vad fan är rätt? Att Love föddes med en kromosomavvikelse som gör honom gravt hjärnskadad och som troligtvis gör att han inte lever så länge? Allt är så helt javla orätt det kan bli.

Att kunna ringa Karlskrona mitt i natten om så behövs och utan att känna mig dum och besvärande är en ENORM trygghet för mig. En förkylning för ett annars friskt barn är inget man oroar sig över. Jag vet för jag har ett friskt barn. Men att ha ett barn som Love där en förkylning faktiskt kan gå riktigt illa är en enorm press som ingen kan förstå som inte varit i situationen. Det jag begär är att kunna ringa till en kunnig och känna mig bekväm i det, som kan lugna mig eller råda mig att åka in till sjukhuset. Jag har Anders hemnummer men ikväll ville jag inte störa honom. Jag ville ringa nån som ändå är på sitt jobb, som jag inte stör. Men det gjorde jag tydligen.