Vad som kan skrämma mig
Idag kom intyget angående bostadsanpassningsbidrag. Det är så konstigt att läsa sånt. Det är min son det handlar om. För mig är han bara Love liksom. Och som han är, det är så vår Love är. Psykomotorisk utvecklingsstörning, jaha, så när man har det, då är man som Love? Visst kan jag se på bilder och tänka att jösses, vad han ser handikappad ut där. Men i verkliga livet, då är han bara vår Love helt enkelt. Vet ni vad som skrämmer mig mest när det gäller sånt? Att kompisar ska reagera när de ser honom. Att jag ska märka att de reagerar på hur Love är. Kanske bli lite skrämda, inte veta hur de ska bete sig. Då menar jag inte mina nära vänner som träffar Love regelbundet utan kompisar som inte träffat honom på länge, utan kanske bara träffat mig utan barn det sista åren/åren. Det är något som kan skrämma mig.
Vår älskade Love. Som är som han är. Helt enkelt.
En väldigt söt Love dessutom!!
Lilla love är minsann inte så bara.. ;) det är världens bästa och finaste love-prins som finns! :)
Har bläddrat igenom din blogg, "trevlig läsning " härliga/ärliga känslor från mamma .Klart att han är din Love
Lilla LOve...som han växer ;-)
Hoppas verkligen vi kan ses snart.SKulle vara jätteroligt. Kram på er
Känner så väl igen känslan över att behöva oroa sig över vad andra ska tycka om våra älskade barn. Själv är jag ofta väldigt stressad när det kommer någon som inte har träffat m på väldigt länge eller som bara sett henne som snabbast. Jag vet att hon är annorlunda och rädd för att andra ska tycka att hon är jobbig, konstig eller rent att obehaglig. Trots allt är det våra älskade ungar som vi älskar över allt annat.
Kram på er och hoppas ni får en fin jul!
Vilken härlig bild på en underbar liten Love!
Klara satt här bredvid när jag tittade på bilden...så pekade hon och sa Tindra.
Så hon tycker nog Love & Tindra är lite lika. :-)
Stor kram till er!
så himla söt bild på eran älskade love :) många varma kramar till er alla.
Visst är det så Camilla att de har vissa trisomidrag, så klart Klara tyckte det var likt Tindra!
Känner också igen mig i det där att jag funderar över hur de, i släkten t ex, som inte har träffat min Hedvig kommer att reagera när de gör det. Vet att jag endast bör bry mig om hur de som kan respektera och acceptera oss reagerar men det är svårt att inte vara nervös...Så jobbigt att alltid vara den annorlunda. Och så är man ju så himla stolt över sitt barn!
Han är bedårande söt !
Han är bedårande söt !
Super duper sööööööööt!!!!!!!
