Att jobba med Love är tydligen för jobbigt... :(
Nu ska jag sätta mig och läsa igenom ansökningarna som kom in för några veckor sedan som jag inte trodde skulle behövas eftersom kortis personal skulle ha honom där och då försvann en tjänst här. Men efter ett samtal med en assistent idag har jag nästan bestämt mig för att hon inte får vara kvar. Love är ett mirakel, en helmysig, gosig unge som man ska uppskatta. Vara glad att man får jobba med. Se det positiva och kunna ta att ibland har man väldigt tunga pass. Om alla pass med Love hade varit enkla, hade vi då behövt assistenter???
Att som mamma höra att det är jobbigt både fysiskt och psykiskt.... Ja, jättegärna får du jobba med mitt barn.... Jag VET att det är tungt fysiskt, jag har Love mest liksom.... Och psykiskt? Mja, inte okej att komma och säga, hur tror hon vi har det??
hoppas allt löser sig..kram till dig
Va fan....Ska vara glada att dem får jobba med våra guldklimpar.
Sådana människor kan man inte ha kvar...
Ja våra barn är hårt arbete. Kräver mycket engagemang och tid. Men det borde man se som en utmaning. Att få vara med och se ett barn med en ovanlig diagnos utvecklas. Göra det omöjliga möjligt.
Psykiskt kan det väl vara jobbigt även för assistenterna. Att veta att man jobbar med ett barn som tyvärr kommer att gå bort i förtid. Men sånt håller man för sig själv.
Vi har inte betalt för att lyssna på hur JOBBIGT allt är för assistenterna. Dem har ett val. Vi föräldrar har INTE det. VI måste ORKA. Kan INTE efter ett arbetspass gå hem och leva ett normalt liv. Vi lever i detta varje dag.....
Nej usch o fy. Hoppas du hittar bra personal nu. Får ordning på regler, rutiner och handlingsplan.
Ni och Love ska inte nöja er med mindre. Ni ska ha det BÄSTa!
Kram på er
Mormors lille goe prins. Du vet Love, mommo finns hos dig och för dig.
Massor massor av kramar till dig och storebror.
Och till tjej kusinerna som vi oxå saknar jätte mycket.
Monno
Precis Nilla!
Fast det hon tyckte var jobbigt psykiskt handlade inte alls om att Love kommer gå bort. Det var mer att det är jobbigt när han är mycket missnöjd. Antar att hans ljud frestat lite...
Skulle vara kul att se vart hon ska jobba någonstans resten av sitt liv.......
Vi är lite kräsna nu när vi väljer personal. Viktigt för oss är ju att man är engagerad och har tålamod så att WIlda ska kunna utvecklas så mycket som möjligt. Även om WIlda kanske inte kommer att kunna gå så vet vi ju INTE. SÅ då vill vi att hon ska få möjligheten med mycket träning och engagemang.
Har kontakt med Natalias mamma som ska hjälpa oss så mycket som hon kan. Sedan har vi fått en ansökan från en kvinna som i 2 år arbetat med ett barn med full T13. :-D
Personalen vi har valt att gå vidare med och som intresserar oss är personer över 25/30....som har lite skinn på benen.
Tänkte på era nattpass. Kan ni inte få dubbelbemanning då? Med hänvisning till Loves kramper som ni inte vet när dem kommer?!
Kramis
Vad spännande att ni fått en ansökan från en som jobbat med ett trisomibarn. Då finns det ju ändå en hel del barn som blivit några år. Kanske Sverige med denna sjukvård osv är ett gynnsamt land för våra barn??
Tycker inte Love är i behov av dubbelbemanning. De få gånger det behövs en extra är det bättre att de bara väcker mig. Vi har förstås en timme i veckan som är till sjukhusbesök, själva bilresan. Fast min kära mor vill väldigt gärna följa med på sånt så inte ofta de "vanliga" assistenterna behöver göra det.
vill vara annonym, men skickar min mail för o visa att ja skriver inte detta för o vara elak! har jobbat flera år som personlig assistent, idag som boendestödjare, men under mina verksamma år jobbade ja med en ung kvinna som var döende, slog ut ett organ i taget. dom hade dock inte assistenterna ensamna utan ett företag tog hand om allt, det företaget. 1 gång i månaden så fick vi proffs samtal av en kurator att kunna spy ut galla för de var så tungt psykiskt att komma någon nära som man gör när man är assistent och veta att den personen snart kommer dö. även fysiskt jobbigt med alla saker man bär eller lyfter, och de sakerna ihop gör de att allt blir värre, finns de möjlighet att få en kurator som samtalar med dina assistenter 1 gång/varannan månad så är det att rekomendera, för de finns saker som behöver komma ut, men man har tystnadsplikt, och skit prata med kollegorna är liksom inte så populärt, o att gå till de nära anhöriga som bär en sån tungt lass själva att de inte ens går att fantisera om ska man absolut inte komma o kritisera, de blir så mycket värre, sen kan ja nog känna att spy ut vad du tycker på en öppen blogg är att gå ner i hennes nivå. håll sånt för dig själv, eller spy ut över nära vänner eller ja till slut tröttnar dom med på att höra samma sak så om du inte redan har se till o få någon proffisionell bunden till dig själv... för o kunna ventelera är viktigt, denna kvinna ja jobbade med bodde meed sin mamma, hon hade varit sjuk mer än halva sitt liv, o varje år blev de mer o mer beskydd från mamman, vilket är självklart, se någon sakta tyna bort är hemskt, o då är inte ens ja mamma. men till slut var de nästan ohållbart, att ha någon över axeln när man skulle byta en blöja, o vilka skäll man fick om man tog en annan sort, för man vill liksom inte skrika ut alla eksem o sånt när man håller på!
ja har inte läst din blogg utan mer wildas, ja gråter varje gång av sorg för er, ni är starka men man kan ju inte annat än att bli, har själv barn och kan inte ens tänka hur de skulle vara o sitta i er sits, mycket styrka lycko önskar ja er, o många år av skratt. kram
Tesse- Tack för tipset att jag kanske tröttar ut mina vänner med allt jag "spyr ut"... Jag anser att är man en riktig vän finns man där, både i med och motvind. Love och all problematik kring honom är en stor del av mitt liv och orkar man inte lyssna på det så fine- då är man ingen riktig vän.
Mitt barn kommer dö, det absolut mest tragiska man kan drabbas av. Kan inte förstå hur man kan se detta som nåt tröttsamt att lyssna på. Sen är det naturligtvis inte så att det är det enda jag pratar om, men det trodde jag alla förstod.
Kanske är det onödigt att "spy ut" vissa saker på bloggen, men jag är en helt vanlig mamma i en fruktansvärd situation och bloggen skapades för att dela med mig av händelser i Loves liv och för att kunna få ut mina tankar och känslor.
tror du missförstod hela mitt inlägg.
klart en ritig vän finns där i med mot vind, men inbland blir de för jobbigt även för riktiga vänner, o då det bra att redan ha en kontakt där man faktisk kan älta o prata om vad man vill. detta handlar ju inte om love utan om alla människor som sitter i en annorlnda sits,.
sen tycker ja att det du tycker om dina assistenter ska inte skrivas ner på pappret, du har faktiskt även tystnadsplikt gentemot dom! o att göra de är att gå ner i deras nivå!
men att bara haka upp sig på spy ut, som ja ser nu när ja läser att de vart helt fel ord, o att blogga eller skriva dagbok är ju ett rikgtigt bra sätt att få ut sina tankar o känslor, de enda som var fel med de var att hänga ut nån assistent,
för o skriva gör de så fel ibland man missar massa viktigt, ja skrev absolut bara i ett gott syfte, gråter ofta över widas öde, läst en del del på din blogg igår o vet att ja kommer vara kvar o läsa.
