5 månader sen idag

Tiden den går och jag förstår inte. 5 månader sen idag. Hur kan det vara 5 månader sen du tog dina sista andetag? Den 7 februari och månaderna därefter känns bara som en mardröm. Hur orkade man? Komma hem och veta att hans kropp är kvar i bårhuset. Planera begravning för sitt älskade barn. ordna dödsannons. Vara med vid kistläggningen.
 
Jag går fortfarande och väntar på att du ska komma tillbaka. Så fånigt va, en vuxen människa som inte förstår att någon som är död och begraven inte kan komma tillbaka. 
 
Jag frågar mig i stort sett dagligen, dog Love? Hur kunde Love dö? Han fixade ju allt...
 
Jag har såklart alltid förstått att det skulle bli tungt den dagen du lämnade oss men sorgen, smärtan och saknaden är så otroligt mycket större än jag någonsin kunde föreställa mig. Vissa stunder kan det kännas rätt ok, som att det håller på att vända men så faller jag igen och det river och sliter inom mig. Orkeslös. En sån olustkänsla inom mig. 
 
Jag antar att det blir lättare med tiden. Man lär sig leva sorgen. Jag läste i en artikel; 
"man kommer aldrig över sorgen efter ett barn, men man skaffar sig rutiner så att man kan leva med den" 
 
Förra fredagen fyllde du 7 år i himlen. Älskade Love, saknar dig så otroligt!!!!! 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Kramar till dig. Så sorgligt att Love inte fick stanna hos er, men tänk vilken fin tid han fick på jorden med en familj som älskade honom!
Annica

2015-08-30 @ 23:59:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0