lovelej

Vår älskade Love har somnat in. Hans lilla kropp orkade inte mer. Det är så otroligt tungt, fruktansvärt och tomt...

 

Det började söndagen den 1 februari med att han blev rosslig. Efter alla lunginflammationer har vi blivit snabba med att sätta in spektramox så på måndagen åkte vi in till sjukhuset och träffade läkare. Jag minns inte exakt vad CRP låg på men det var under 10. Han lät ju rosslig så in med penicillin och fortsätta med ökade inhalationer. Redan på tisdagen behövde han syrgas dygnet runt men eftersom vi har allt hemma var det bara att sätta en tub i en väska och så kunde han lulla runt i sin gåstol.

På torsdags eftermiddagen kändes det inte så bra. Då hade han gått på penicillin i 3 dygn men hade fått lite feber. Ringde flera gånger under kvällen och rådgjorde med läkare i Karlskrona vilka mediciner jag skulle ge och hur mycket syrgas han kunde ha under natten. Vi skulle sedan höras på morgonen igen. När läkaren sen ringde fredag morgon hade Love behövt 2 liter syrgas nästan hela natten så då bestämde vi att det var dags att åka in.

 

I Bilen var det lugnt, låg på runt 1/2 liter så första timmarna på sjukhuset gjorde vi precis det vi gör hemma. Då kände vi nästan att kanske kan vi åka hem igen och komma tillbaka dagen efter för att kolla blodgas. Så har det ju varit några gånger tidigare, att vi åker in med en dålig Love och sen på sjukhuset blir han pigg så vi kan åka hem igen. Under eftermiddagen blev han dock succesivt sämre så fick kalla in läkare flera gånger. På natten blev han ännu sämre och vid 03 flyttades han över till IVA.

 

På IVA fick han noninvasiv respiratorbehandling. Det är en respirator men istället för att söva och intubera så sätter man en mask för ansiktet som sluter tätt och sedan trycks luft ner i lungorna vid varje andetag. Först visade proverna på förbättring med så visade blodgaserna att han åter samlade på sig mer och mer koldioxid. De fick även svar på ett prov som visade att han fått RS-virus. Läkarna förberedde oss på att detta kunde bli gången när han inte klarar det. Vi ringde in anhöriga.

 

Jag satt bakom Love i stort sett hela tiden från det vi flyttades över till IVA. Vid 16.30 bad jag alla gå ut för jag ville vara själv med honom. Då sa jag bl.a. till honom att det var ok om han inte orkade mer. Mamma klarar sig. Strax därefter kom narkosläkaren in. Då såg jag på monitorn hur Loves andetag blev mer och mer oregelbundna. Vi kallade in de allra närmaste. Sedan gick det snabbt och Love avled kring 17-tiden. Så otroligt smärtsamt! Älskade Love!!!

 

Kan det vara så att han väntat på att få okej av mig att gå? I maj när han var dålig sa jag till honom att han måste orka, han måste fixa det och då var det precis som han stärktes, som att ok mamma, jag fixar detta!

Vi har märkt på honom sista månaderna att blivit tröttare, inte varit lika pigg och glad. Han har behövt syrgas i stort sett varje natt.

 

Det var dags för honom. Hans lungor orkade inte mer. Jag är tacksam att det lugnt och fint tillväga. Att han fick alla möjligheter att klara det på IVA. Att vi var på IVA med lugn och duktig personal. Att alla de närmaste hann in. Att min lillasyster som jobbat med Love nu sista månaderna hann ner från Göteborg. Att jag satt bakom honom och kunde nynna hans favvomelodi i örat på honom.

 

Älskade Love, du är så otroligt saknad!!!

 

Loves begravning är på fredag den 27 februari kl 10.00 i Jämshögs kyrka.

Vi önskar en skriven hälsning till honom som lämnas i en låda vid ingången.

 

Alla som känner att de vill ta farväl av Love är varmt välkomna!!

 

 

 

Älskade lilla feselonse, du finns för alltid i våra hjärtan!!!!