Jobbar du eller???

I torsdags var vi hos dr Anders. Det gick bra, diskuterade lite kring kramper, larm och urinvägsinfektion. Hade ju ett urinprov med oss och visade att han har bakterier men Anders tyckte att han verkade må så bra så vi skulle avvakta svar på odling så han får rätt penicillin. Det här med kramplarm är inte lätt, då det måste passa just Loves kramper och inte hålla på och fellarma. Anders föreslog en övervakningskamera och det tyckte jag lät bra så vi ska gå vidare med det. Kände mig överlag nöjd med besöket.

Men sen igår tyckte jag att Love var aningen varm så tempade och visade på 37.9 så ringde Barnmottagningen och pratade med Anders så vi satte in samma penicillin som förra gången. Känns jobbigt med en urinvägsinfektion så tätt på, kommer bli en ständig stressfaktor att hålla koll på urinen.

Leon kräkte här ikväll :( så var och handlade lite cola och blåbärssoppa på en tidigare arbetsplats. Kassörskan och jag jobbade ihop flera år så hon frågar hur det är och om jag jobbar och var. Svarar att jag jobbar hemma som PA åt vår Love och sen säger hon inte mycket mer. Märker när jag pratar med vissa bekanta att de inte ser detta som ett riktigt jobb och var väl lite känslan jag fick idag med. Nu är det så att detta är mitt jobb, och det är precis lika riktigt som att jag jobbat som lärare. Och jag tänker inte skämmas och ljuga att jag gör nåt annat. Det idag bryr jag mig verkligen inte om men jobbigt när "närmare" folk ser det så. Men är väl nåt jag får leva med helt enkelt.

Maria har med fått höra korkade kommentarer. -Jobbar du som PA åt din brorson. FAAAN, vad glassigt... Mmmm, skitglassigt. En så pass handikappad brorson att han behöver PA dygnet runt är verkligen vad man önskar sig... NOT. Sen utifrån situationen är jag jätteglad att Maria hade möjligheten att kunna ta anställning här då det är helt annat att lämna sin 1åring till faster än till främmande människor som ju de andra assistenterna var från början.

Nåja, så är det. Inget att klaga över. Hoppas bara vi andra klarar oss. Känns lite jobbigt just med kräksjuka för blir jag och Daniel sjuka KAN vi verkligen inte ta hand om Love. Men med Marias och Kerstins hjälp kommer det nog lösa sig om vi skulle bli sjuka.

Malin- vet precis hur du känner. Vi hade ju 2 vi gillade i höstas och vi valde den ena för hon hade krampvana men efter 1 natt klarade hon det inte pga personliga skäl. Ångrade mig som f..n att vi inte tog den andra. Blev ny rekrytering, trist, men den vi valde då jobbar nu hos Love och henne trivs vi kanon med så nu tycker jag nästan det är bra att det blev som det blev. Kommer lösa sig för er med!!! Och grattis till den nya tjänsten!!!

Linn- kul att du lämnar lite avtryck här ibland. Hm, ja han kanske har mycket Håkansson i sig... :)


Kommentarer
Postat av: mormor

Jag blir så ledsen att det finns en hel del korkade, klumpiga människor.

Längtar jättemycket till helgen då jag får rå om mina fyra gulliga barnbarn.

Då ska det kramas!

massor av kramar från mommo

2010-03-28 @ 22:04:36
Postat av: Malin & Tindra

Hej!

Vi har ju webcam påkopplat när Tindra sover och vi sitter i vardagsrummet. Funkar nog helt bra men eftersom Tindra är så tyst så tycker jag det känns bättre när Tindra sover på ett täcke här i vardagsrummet så nu för tillfället gör vi så istället. Kanske vågar jag börja lämna henne där uppe i sovrummet så småningom om den nya epilepsimedicinen är bra. Men tills jag vågar har jag henne med mig :-)

2010-03-29 @ 19:16:29
Postat av: marie

Trist med folk som inte förstår,eller ens försöker förstå. Blir ledsen när jag läser det. Hoppas ni får en go påsk o att påskharen tittar förbi ;) Kram

2010-03-30 @ 22:32:08
Postat av: Nilla o Wilda

Fy....hoppas man slipper sådana korkade kommentarer. Fick dock en korkad i helgen av en kompis. Vi pratade om att vi behöver en assistent...lite hjälp då vi faktiskt har 2 små barn till hemma på heltid samt 4 barn som går i skolan. "Men behöver ni det"? Kan ni inte vänta ett år? Ett år klarar man väl?. Ska man skratta eller gråta? Men det är nog bara vi som har speciella barn som förstår hur mycket mer tid och energi det går åt för att ta hand våra små. Kramis till er.

2010-03-30 @ 23:08:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0