Söndag 20 september
I natt har Love sovit bra. Ätit typ var 3e timme men sen somnat igen.
Jag och barnen var en runda på Bommarelekplatsen i förmiddags, skönt å komma ut lite.
När vi åt middag låg Love i lilla rummet och lekte och småmuttrade till och från. När han sedan plockades upp var han helt blöt på ryggen, hade kräkt ner sig, stackarn... Så det blev dusch och en massa tvätt då han kräkt ner täckena som ligger till skydd mot de hårda kanterna. Trist att de där kräkningarna inte ger med sig. Ska nog byta mat nu framöver och hoppas det kan hjälpa. Nu äter Love varannan till var 3e timme i stort sett dygnet runt och kräker till och från. Kanske behöver mat som mättar mer för tydligen klarar inte magen mer mängd eftersom äter han mycket så kommer det upp lika snabbt. Tack tack för kräkpåsarna säger jag, de har dragit ner rejält på tvätten!
Vi gick sedan ut en runda i eftermiddags allihop för Love var jättegnällig efter duschen och en runda i vagnen brukar hjälpa. Småsov lite till och från men blev lite mer nöjd i alla fall. Leon tyckte det var skönt att komma ut men lyssnar lite dåligt när det gäller att stanna vid gator så han fick lite skäll....
Någon mer som såg dokumentären om de siamesiska tvillingarna ikväll? Kände så väl igen mig när pappan pratade om vad de fick för besked om barnens överlevnadschans. Läkarna trodde inte de skulle klara sig utanför magen och när de åkte hem från neonatalen hade flickorna bra värden men läkarna menade att de nog bara skulle leva några veckor. Det var ju vad barnöverläkaren sa till mig när vi blev utskrivna. Jag menade att det måste ju vara positivt att Love är så fin både på in- och utsida men han menade att andningen är så ansträngd så det spelar ingen roll. Men där hade han fel. Sen pratade pappan om första året, tänk att de klarade den och den högtiden... Så jag med kände, speciellt vid jul.
Nu sover båda barnen gott.
Imorgon är det bad i pool i Asarum för Love med sjukgymnast Anna. Hoppas han gillar det lite mer nu än i våras. Håll tummarna för att vi lyckas parera in maten rätt så han dels är mätt men att det ändå gått så lång tid så han inte kräker i poolen, alltid ett orosmoment I must say...
ha det fint!
Jag och barnen var en runda på Bommarelekplatsen i förmiddags, skönt å komma ut lite.
När vi åt middag låg Love i lilla rummet och lekte och småmuttrade till och från. När han sedan plockades upp var han helt blöt på ryggen, hade kräkt ner sig, stackarn... Så det blev dusch och en massa tvätt då han kräkt ner täckena som ligger till skydd mot de hårda kanterna. Trist att de där kräkningarna inte ger med sig. Ska nog byta mat nu framöver och hoppas det kan hjälpa. Nu äter Love varannan till var 3e timme i stort sett dygnet runt och kräker till och från. Kanske behöver mat som mättar mer för tydligen klarar inte magen mer mängd eftersom äter han mycket så kommer det upp lika snabbt. Tack tack för kräkpåsarna säger jag, de har dragit ner rejält på tvätten!
Vi gick sedan ut en runda i eftermiddags allihop för Love var jättegnällig efter duschen och en runda i vagnen brukar hjälpa. Småsov lite till och från men blev lite mer nöjd i alla fall. Leon tyckte det var skönt att komma ut men lyssnar lite dåligt när det gäller att stanna vid gator så han fick lite skäll....
Någon mer som såg dokumentären om de siamesiska tvillingarna ikväll? Kände så väl igen mig när pappan pratade om vad de fick för besked om barnens överlevnadschans. Läkarna trodde inte de skulle klara sig utanför magen och när de åkte hem från neonatalen hade flickorna bra värden men läkarna menade att de nog bara skulle leva några veckor. Det var ju vad barnöverläkaren sa till mig när vi blev utskrivna. Jag menade att det måste ju vara positivt att Love är så fin både på in- och utsida men han menade att andningen är så ansträngd så det spelar ingen roll. Men där hade han fel. Sen pratade pappan om första året, tänk att de klarade den och den högtiden... Så jag med kände, speciellt vid jul.
Nu sover båda barnen gott.
Imorgon är det bad i pool i Asarum för Love med sjukgymnast Anna. Hoppas han gillar det lite mer nu än i våras. Håll tummarna för att vi lyckas parera in maten rätt så han dels är mätt men att det ändå gått så lång tid så han inte kräker i poolen, alltid ett orosmoment I must say...
ha det fint!
Kommentarer
Postat av: Jennie P
Ja, jag såg dokumentären om siamesiska tvillingarna..
För att förstå vad man som förälder känner vid en sådan situation måste man nog ha varit med om en liknande situation själv..
Vi som inte varit med om det har nog inga vettiga ord att säga, utan får istället bara vara glada om man på något sätt kan stötta eller lätta upp humöret för dem som behöver det!
Tänker mycket på er och tycker det är roligt att läsa om grabbarna här på bloggen!
Vi får ses snart igen så de stora pojkarna får leka av sig lite.. ;-)
Kramis
Trackback
