Jag fattar inte...

Idag har vi varit ute en runda hela familjen, vilket skönt väder. Fast efter 1.5 timme frös både jag och Daniel så då gick vi hem. Love sov gott i vagnen nästan hela tiden.

Idag tittade jag lite på dokumentären om flickan som är 16 år men ser ut och är som en bebis. Minns inte vad den hette. Tittade bara lite flyktigt när Leon och jag spelade lite spel men uppfattade det som att hon var gravt hjärnskadad. Läkarna kan inte säga hur länge hon kommer leva. I slutet sa pappan att om någon kommit med ett piller som kunde laga henne skulle han svara att hon är inte sönder och tack men nej tack. Jag fattar det inte. Har läst i 2 böcker där barnen haft typ samma framtidsutsikter som Love att skulle föräldrarna kunna välja skulle de inte göra barnen friska för då skulle det ju inte vara samma goa barn som de har. Jag fattar det inte. Om någon skulle komma med ett piller som gjorde Love frisk skulle jag göra i stort sett vad som helst för att få det. Inte bara för att han troligen inte kommer leva så länge utan för att ge honom möjlighet till ett bra liv. Visst, många handikappade lever ett bra liv men om jag fick chansen... Låta Love få springa så snabbt benen bär, kunna leka och stoja med sin storebror, få uppleva första kärleken, få egna barn och känna den kärleken. Om man fick möjligheten, hur skulle man kunna neka sitt barn den??? Det skulle vara samma Love, fast... inte på samma sätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0