Vad var knas??

Igår hämtade jag hem Love från kortis och han var helt som vanligt. Var trött så somnade i famnen vid 18. Vaknade ungefär 20 gånger fram till 19.30 och var sen vaken. Vägrade somna om trots att jag började mata. Skrattade och grejade till och från hela tiden och kändes allmänt skum... Vid 20.30 ringde jag sjukvårdsrådgivningen och bad dem ringa upp Karlskrona lasarett så att en läkare därifrån ringer upp mig. Läkarna i Karlskrona vill att jag gör så, så att de hinner läsa in sig på Loves journaler innan samtalet. Då vi inte så ofta är i Karlskrona (som tur är!!) är det flera läkare där som inte träffat Love.
 
Min fråga var: Är det kramper och ska jag ge stesolid?
 
En trevlig läkare ringde upp och då låg Love i lilla rummet med lite skrattattacker till och från men rörde händerna och lekte med resårbanden som vanligt. Jag berättade som det var att han betedde sig konstigt men var kontaktbar i ögonen och rörde sina händer med medvetna rörelser. Hon trodde inte det var kramper och tyckte inte jag skulle ge stesolid. Efter en stunds diskuterande bestämde vi att avvakta lite och att hon skulle ringa upp om en halvtimme igen. Jag tog upp Love och då var han lugnare, suttade gott på nappen och somnade fint i famnen. Där sov han sedan gott när läkaren ringde igen.
 
Så vad kan det varit? Halvknas i hjärnan? Eller bara svårt att somna? Jag kände i alla fall inte igen beteendet.
 
Idag hade vi tid på barnmottagningen för att träffa logoped och dietist så då pratade jag lite med Loves läkare också. Han tyckte inte vi gör något nu. Jag föreslog nytt EEG men han tyckte vi avvaktar och ser om detta beteendet fortsätter. Då jag känner FULLT förtroende för Loves läkare kändes detta helt ok. Jag vet att är jag sedan fortsatt orolig är det bara att ringa så ser vi hur vi ska lösa problemet.
 
När jag lämnat över Love till nattassistenten igår satte jag mig i köket och bara satt där. Det var inte en så jobbig situation egentligen men när man är osäker.. Är något fel? Ska jag ringa och prata med läkare? Vad kan det vara? Sånt tar på krafterna. Ibland vill man bara vara liten igen och inte behöva ansvara för allt. Det är mitt fulla ansvar att ha full koll på allt kring Love, vara den starka i alla situationer vare sig det är assistenter eller kortis-personal som larmar. Och ibland känns det lite tungt....
 

Kommentarer
Postat av: Heddan

Jag tycker verkligen inte att du alltid måste vara stark, det orkar du inte! Det finns ju massa bra människor som känner Love, vila i det! Din lilla krabat i magen vill att hans mamma ska må bra och få släppa ut det sorgsna ibland. Kram

2012-10-15 @ 22:53:08
Postat av: Lisbeth

Du är så grym! Men som Heddan så klokt skriver, släpp ut det jobbiga ibland, och låt de fina i omgivningen ta över.. Skitsvårt, men du behöver det.
Och jag har tänkt lite på det där med Loves annorlunda beteende. Kan det vara så att han får in en massa nya intryck nu när han går på förskolan, och reagerar på det på ett positivt sätt? Han är ju äldre nu, kanske är det något som sker med utvecklingen. Kan ju ingenting om han fungerar, men det var en tanke som jag fick..
Kram

2012-10-17 @ 01:16:10
URL: http://www.bettans-place.blogspot.se
Postat av: Loves mamma

Jag ska helt klart försöka släppa mer på ansvaret :)
Lisbeth- säkert är det så att Love reagerar på alla intryck från förskolan. Det har gått så bra så jag har nog inte reflekterat över vilken enorm omställning det varit för Love. Något att ha i bakhuvudet såklart :)

2012-10-22 @ 21:09:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0