4års trots och saknad
Jag tror att Love är inne i en 4års trotsperiod. Vanligt för åldern och varför skulle det inte drabba även honom? Denna veckan har han varit allmänt sur, vill inte umgås utan helst lulla runt i sin gåstol eller ligga i sitt lilla rum och leka själv. Vi har sagt att vi erbjuder honom gemensam lek flera gånger varje dag men vill han inte så får han göra lite som han vill. Det är ju alltid lite svårt att veta vad som är rätt och vad han vill när det är så stora kommunikationssvårigheter... Om han känner för att göra en specifik sak eller leka med något speciellt så kan han inte få fram det utan genom ljud och rörelser bara visa att han vill något annat än det han gör. Vi har kommit långt i kommunikationen med tecknen känner jag men det brister lite när inte Love själv kan använda dom... Hoppas han kommer klara i alla fall några tecken om nåt år.
Detta är hans nya favvopose när han leker med sin lampa. Vår helsköna kille :)
Han lägger sig verkligen såhär jämt på golvet :)
Nu är bilden lite suddig men så glad blev han när han såg adventsljusstaken i köket. Fick värsta skrattattacken :)
Jag tycker att vårt liv flyter på, det funkar liksom. Men så igår kväll satt jag, Daniel och Leon i soffan och kollade på rampljuset. Då bara flög det på mig, vad jag saknade den Love vi inte har. Saknade den Love som glatt skulle suttit med oss och skrattat lika mycket som Leon åt roliga uppträdanden i programmet. Jag riktigt satt och tittade på den tomma platsen bredvid mig... Istället ligger Love inne i famnen hos assistenten och sover. Visst kunde Love vara med i soffan men dels kan han inte se tv:n på håll, man behöver sitta bra med honom vilket man bara gör i fåtöljen och antingen sover han vid såna tider eller är han jättetrött och behöver somna och då är gnällig fram tills han gör det. Att sitta tyst i famnen så är inte riktigt hans grej... Samtidigt vet jag att jag ska vara tacksam över att vi faktiskt har honom oss överhuvudtaget men ibland måste man väl få vara lite ledsen över att han inte är frisk och kan få uppleva livet som sin bror??
Kommentarer
Postat av: maria
Det är så mycket man aldrig kan förstå i situationen och jag kan bara hoppas att jag stöttar någon av de tillfällen det behövs. Ni har löst situationen så fint att man ibland som du skriver "glömmer". Jag kände med dig när jag träffade läkarteamet och blev shockad och det är ju egentligen för en världslig sak. Kram på dig Madde för att du är en så bra mamma!!! Du är ändå så otroligt stark och kämpar för din familj!!!
Postat av: mijah
<3 <3 <3
Ps. Hihi! Va kul att du fotade reaktionen med ljusstaken! Va han ser lycklig ut lille Love-nissen.. :)
Trackback
