bebisar...

Häromdagen var jag och hälsade på en kompis som fått barn. Det kändes väldigt jobbigt innan och jag tvekade på om jag verkligen ville. Men det kändes jättebra när jag väl var där och han var SÅÅ SÖT! Jag blev alldeles bebissjuk... Insåg att jag knappt träffat några bebisar sen Love var liten och det känns lite konstigt att se bebisar utan sond, utan larm, som kan ligga själv på soffan och sova.

Det här med bebisar har varit väldigt jobbigt för mig för det påminner mig om allt härligt vi missat med Love. För bebisar är ju helt ljuvliga. Det var Love med men omständigheterna gjorde att all glädje försvann. Jag förstår inte de som går igenom samma situation som vi att de inte känner sorg utan detta gjort att de är lyckligare än någonsin. Det är ju bra för dem att de kan känna så och se så på situationen men jag och Daniel har aldrig känt så. Det har varit och är fortfarande en djup sorg, det som drabbat oss, Leon och såklart Love. Det livet han lever är inte vad man önskar sitt barn. Sen är jag övertygad om att Love lever ett bra liv utifrån sin diagnos. Han har fantastiska assistenter som alltid finns där för honom och vi arbetar hela tiden med att utvecklas för att bättre kunna förstå och tolka vad han vill och menar.

Jag känner att jag utvecklats mycket sista året med hur jag hanterar allt. Sånt som jag mådde dåligt över tidigare har jag nu lärt mig att hantera. En sak jag hade väldigt jobbigt med var när en del människor jag umgås med knappt frågade om Love. Men jag har insett att det finns de som behöver stoppa huvudet i sanden lite och inte "kännas vid" det jobbiga men att vi kan ha det trevligt ändå och umgås. Jag vet nu vilka jag kan vara helt öppen med hur jag känner och med dem känner jag mig aldrig gnällig eller tjatig. Och detta med Love, det behöver man inte diskutera med "alla", utan med vissa kan man på något sätt bara vara en vanlig mamma med vanliga normala samtalsämnen.

Och det här med bebisar... Det känns så skönt att kommit vidare lite för i sommar kommer det flera bebisar. Två av mina närmaste vänner och min syster får i sommar och jag ska erkänna att det var tur de berättade på telefon för vad jag grät sedan. Men idag känns det bra och jag känner enbart glädje med dem

Kommentarer
Postat av: Nilla

Ja vi är några av dem som inte riktgt känner den där sorgen. Men sen har vi ju oxå sex barn sedan tidigare. Tror man hanterar allt olika.Och man måste få göra det...åt båda hållen. Självklart hade jag önskat att Wilda var frisk. Men samtidigt hade Wilda inte varit Wilda om hon varit annorlunda än den hon är. Kärlek till er!

2012-04-06 @ 21:06:58
Postat av: Sara

Jag tyckte det var roligt att du ville komma på besök!! Får vi göra om snart för vi har ju en del att snacka om när vi väl ses =)kram

2012-04-10 @ 12:15:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0