jag förstår inte hur ni orkar

Häromdagen tog jag mig faktiskt till gymmet. Där träffade jag en pappa till en av de gamla stallkompisarna från förr så vi började prata lite då han just blivit morfar. Denna man har själv ett tuff vardag då hans fru lider av MS och de har haft assistenter i hemmet under många år. Det är så skönt att prata med någon som vet precis hur man har det, vilken smärta man lever med. Han har fått höra, jag har fått höra -jag förstår inte hur ni orkar. Men vad har vi för val? Vi var båda överens om att även om man ibland vill det så hjälper det inte att bara lägga sig ner. Det är bara att bita ihop och göra det bästa av det. Sen får man ha sina dåliga dagar och vara ledsen lite då och då. Men bara detta att få prata några ord med någon som vet och till 100 % förstår, det kändes bra för mig.

Helt ärligt, ibland mår man verkligen skit. Och ska jag vara ärlig tror jag det är många i min omgivning som inte upplever att det är så. De tror nog att det är ganska bra, att under dessa snart 3 1/2 åren har vi accepterat och gått vidare. Men det gör man inte. Visst har vi en okej fungerande vardag men minsta lilla gör att man mest vill bryta ihop. Som nu när Love är förkyld. En kväll lät det ganska pipigt och jag kände hur magen snörptes ihop. En förkylning, no big deal, men med Love vet man aldrig. Och denna ovisshet tar kål på mig ibland. Med tanke på hur orolig jag är som person är det konstigt att jag inte drabbats av magsår.

Kommentarer
Postat av: Mommo

Madde,jag vet.

Kramar mamma

2011-11-05 @ 22:14:56
Postat av: Saara - 20 år Med syndromet "klippel trenauay"

Jag håller med mig. Är sjuk i en ovanlig kärlsjukdom. Man har inget val än att kämpa så gott man kan. Stor kram på er!

2011-12-30 @ 03:28:12
URL: http://flickansaara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0