lovelej

Idag har jag och Love varit inne på sjukhuset för att kolla hans hörsel. Han kallas för det 2 gånger om året. Vi tycker att hörseln verkat bättre då han reagerat mer på plötsliga ljud. Men när vi testade reagerade han ingenting. När jag pratade med Christina wilhelmsson om det efteråt kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken. Vissa saker reagerar jag så starkt på. Sen har jag svårt att visa hur jag känner så jag håller stenhårt tillbaka så jag inte ska börja gråta på sjukhuset. Christina är en väldigt sympatisk och omtänksam person som verkligen frågar och bryr sig. Hon trodde att det är så att Love vant sig vid ljuden hemma och ovana plötsliga ljud där reagerar han på men i en främmande miljö blir det annorlunda. Vet inte om det mer var som en tröst för hon såg nog att jag tyckte det var jobbigt. I alla fall, Love hör alltså i stort sett ingenting och sen vet vi inte hur mycket hans utvecklingsstörning påverkar hur han tar in och bemöter de få ljud han eventuellt hör. Tja, inget direkt positivt.

Känner mig lite nere överlag. Har börjat må sämre när jag tänker på hur pass skadad han är. Det är tufft att man ibland inte får någon respons från honom. Eller jag vet inte hur jag ska förklara. Vet inte alls vissa gånger om han är medveten om att det är jag som kommer. Som mamma är det jobbigt att hantera. Det tror jag de flesta i min situation håller med om.

Sen ringde de från försäkringskassan att de mottagit vår ansökan om bilstöd och vi får besked någon gång nästa vecka. Skönt det kommer gå snabbt. Tänkte försöka komma iväg och provköra snart. Det här med bil har varit skitsvårt, vad som passar. Efter att pratat med andra föräldrar och personal på anpassningsföretag är vi nu inne på en mercedes viano. Egentligen tycker vi den är väldigt stor men bara att inse att med Loves behov måste vi ha en stor bil. Kan säga att jag sliter rätt bra nu när det är kortisdags för att få in både gåstol och hans stora vagn i bilen. Tur att vi har en V70 annars hade det aldrig gått. Nu menar jag att sätta in en bakåtvänd vridbar stol från början, eftersom Love inte kan sitta i sin vanliga bakåtvända barnstol så länge till. Så blir anpassningen ordentligt gjord från början. Annars blir det det är göra om om mindre än 1 år ändå. Kommer inte kunna sitta framåtvänd någon gång tror jag. Nackdelen blir att Love då hamnar i baksätet så jag kommer se honom sämre. Men får sätta dit spegeln igen.