vänja sig vid en sjuk vardag

Andningsuppehållen har inte blivit värre sen senast. Ringde och pratade med dr Blomé idag och han skulle skicka remiss för nytt EEG. De tidigare har alltid gjorts sovande men denna gången görs det under vaket tillstånd eftersom uppehållen bara kommer när han är vaken. Vet inte vad jag hoppas det kommer visa men antar det är bra om det är kramprelaterat då det dels får en förklaring och att det kanske kan medicineras bort.

Livet kan verkligen vara konstigt. Som att ens barn slutar andas lite då och då. Fruktansvärt men såna sjuka saker vänjer man sig vid så det blir liksom hej hej, nu kommer vi igång med andningen igen ja Love!! Att han blir lite blå ibland känns skrämmande men bara att försöka "buffa" igång honom igen. Och sen fortsätter man träningen eller vad man nu gjorde som vanligt. Kanske är svårt att förstå men jag vet att föräldrar som lever som vi känner igen sig.

Jag har känt mig ganska lugn ett tag för Loves del men nu har jag en malande oroskänsla konstant i magen. Att inte veta vad som väntar, går det över? Blir det värre? Får vi en förklaring? Gör jag tillräckligt eller missar jag något??

Känner att jag annars mått ganska bra, känt mig nöjd med hur vi löst allt för att få vardagen att funka. Men för att det ska hålla i sig krävs verkligen att Love är stabil. Så fort det känns oroligt försvinner den trygga bas man byggt upp. Ingen stabil bas, kanske?? Stimmar gärna upp mig här på kvällarna och låter tankarna snurra iväg men lugnar alltid ner mig sedan när Daniel kommer hem och jag får prata av mig. Det är också väldigt skönt att ha bloggen och här kunna ventilera mina tankar och få ur mig min oro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0