Förtvivlan, maktlöshet...
Min största skräck, eller egentligen en av dem, är att Love ska må dåligt och att jag inte kan hjälpa honom i det. Vart är vi på väg i dessa andningsuppehåll? Tycker inte de blivit värre men nu vet jag inte.... Ska ringa läkaren imorgon och önska ett nytt EEG för att utesluta att det har med kramper att göra. Jävla skit allt.
Jobbigt! Fattar fortfarande varför ni inte kan få h syrgas hemma. Wilda fick ju koffeincitrat efter mycket tjat då hon glömde andas. Ges oftast till prematura nyfödda men vi vägrade de med oss och fick det ändå. Det hjälpte direkt.Fick tipset när jag läste runt bland alla familjer med T13 barn. Där fick flertalet KC.
Kram på er och hoppas som sagt det är övergående
Hej. Vet inte vad jag ska skriva, men vill skicka en kram! <3
Hoppas verkligen ni får ordning på det här.
KRAM
Usch, jobbigt!
Hoppas ni får någon rätsida på det.
Stora kramar från Göteborg
Nilla- faktiskt litar jag helt på läkarna i denna frågan. Love har normalt full syresättning och vi kollade senast i måndags. Det är bara när han inte andas det blir problem och då hjälper ju ändå inte syrgasen. Så fort han drar ett andetag får han färgen tillbaka så återhämtar sig bra. Och så länge han inte behöver syrgas avvaktar jag gärna då det har sina risker.
Frågade om KC och det ska vi ha i åtanke. Loves läkare är noga med att vi gör en åtgärd i taget och det första vi gör är EEG men är det inte kramprelaterat blir nog KC nästa sak, så tack för tipset :)
