En helg hos kusinerna i Göteborg

I helgen var vi uppe hos barnens kusiner i Göteborg. Att umgås med min syster och hennes man är något både jag och Daniel alltid trivts med och saknar dem mycket sen de flyttade. Vi lämnade Love hemma. Faktiskt. Något som känns så där. Jag lämnade mitt barn hemma. Nu spenderade han helgen med Mijah och mormor så han har haft det jättebra ( har skrattat så han kiknat och även skrattat så han kräkt :)) Men man skaffar ju barn för man vill umgås med dem, hitta på roliga saker med dem. Inte lämna dem hemma när man hittar på roliga saker.

Tyra, lillkusinen, hade frågat varför Love inte var med och då hade Tilde, den förståndiga storkusinen, sagt att han orkar inte för han är sjuk (eller nåt sånt va det va Mia??) I alla fall, Tilde är världens roligaste. Så klok så klok.

En sån här helg passar det Love bättre att vara hemma. Egentligen. Men känner att jag inte helt accepterat att det är så det kommer vara. Att ibland blir han lite utanför familjen. För hans skull, för Leons, för min och för Daniels skull. Vet inte om jag skrivit det men har nu läst När livet stannar för 3e gången. Och i den boken blir jag stärkt för de gick igenom precis samma sak. Hur gör man när man har ett barn med så speciella behov att de faktiskt ibland inte kan följa med familjen på allt. Sen att jag kanske inte skulle göra samma val som de gjorde men det handlar ändå om val man måste göra. För sitt barn, för sina båda barn, för relationen och för sig själv. Och INGEN som själv gjort de valen kan sätta sig in i hur det är att ta dem. Så jag ber er som läser, ha inga åsikter om våra val. Vi eller kanske främst jag behöver inte höra att så hade minsann inte jag gjort, eller ska ni verkligen det, han är ju så liten... Detta hänger ihop med nästa inlägg som handlar om ....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0