"det finns de som har det värre än dig"
Sen några kommentarer var ju bara riktigt ledsamma som jag inte riktigt kan släppa och måste bara ta upp lite kring det. En person som själv jobbar som PA (nu tror jag inte att hennes åsikter på något sätt står för majoriteten av PA:er) tyckte att jag som mamma borde jobba som PA i ett hem för att förstå hur påfrestande det är. Jaha, verkligen? Inte hon som borde prova ha assistenter i sitt hem för att få ökad förståelse för det???
Jag har full förståelse för att det är jobbigt att ha sin arbetsplats i ett hem MEN, man kan välja. Jobba nån annanstans. Familjen har inte den möjligheten. Tror inte man hittar en familj som väljer assistans om man inte hade haft behovet... Men valet mellan assistans och att ha Love 24/7 är det enkelt. Vi hade varit totalt slutkörda.
Sen skulle jag vara glad för att assistenterna är här och hjälper mig. Nej, nej. De hjälper mig inte. Detta är deras JOBB som de får LÖN för. Sen om de hoppar in extra vid sjukdom och dylikt visar jag klart min uppskattning men jag ska inte på nåt sätt behöva vara tacksam för att de gör sitt jobb. Det är deras skyldighet. Man har många rättigheter som anställd men även skyldigheter. Och att komma och sköta sitt jobb är en. Som förälder är detta svårt i början då man lätt upplever att man ska känna tacksamhet och jag pratade därför med vår samordnare om det och hon tryckte hårt på att detta är ett jobb, vi ska inte på nåt sätt se det annorlunda. Ska ex hennes chef vara tacksam för att hon kommer och gör sitt jobb? Nej, för hon får sin lön.
Jag beklagade mig ju även lite om gnälliga föräldrar till friska barn och kunde då läsa till svar att jag kräver att HELA världen ska stanna upp för mina problem och att det finns minsann de som har det värre än mig. Man kan inte jämföra, så klart, men när det kommer till ens barn och döden så känns spädbarns kräkproblem ganska banala, det borde även en idiot förstå. Även om man är sig själv närmast visar man väl ändå förståelse när det kommer till sån tragik? Men jag skulle minsann komma ihåg att man är sig själv närmast och att ha småbarn ÄR jobbigt och man har rätt att beklaga sig... Jo, men ibland kan man välja sina ord och tillfällen. Vissa klagar hela tiden hur jobbigt allt är och undrar jag varför de överhuvudtaget skaffade barn? Eller varför de skaffar fler.
Så, nu har jag fått ur mig det och går vidare. Vad mycket energi de där inläggen tog. Jag tål kritik, absolut, men det får ligga på rimlig nivå och vara konstruktivt.
Det var verkligen inte meningen att du skulle ta det så :(
Tove- absolut ingen fara, inte dina inlägg. Dina tog jag bort bara för jag kände efteråt att det kom fram för mycket angående assistansen.
Det jag tar upp i inlägget är bara kommentarer från en annan.
Hoppas du fortsätter läsa :)
/Madde
Hej klickade mig till dig när du hade gästbloggat hos Dolce Bambini.
Måste bara få säga angående dina 2 sista inlägg så håller jag fullständingt med dig!
Och håller även med om att föräldrar till friska barn borde faktiskt tänka sig för på hur man säger saker å ting och som du skrev, varför skaffa barn då om det är så jobbigt.
Krama om era barn en extra gång istället va glad för att det bara är spyor!
Har 2 barn själv, båda friska men våran förstfödda hade det tufft i starten och att bara stå å se på när ens barn är dåligt och inte kunna göra ett skit va en fruktansvärd känsla.
Många styrke kramar till er!
Hur kan man ens komma på den överjävliga tanken att KRITISERA en sånhär blogg?
Hur kan denna bloggen på någotvis förtjäna kritik?
Är människor så trångsynta? Det handlar om Love, ett dödssjukt barn.. Jag blir så ledsen! :(
Det är din blogg Madde....du behöver inte förklara eller försvara.
Vill någon spy galla på dig får dem väl starta en egen blogg...Skämt åsido.
-Vi FÅR känna vad vi känner, tänka och tycka vad vi tycker. Vi lever i en värld som de flesta inte kan förstå......
Vi har kommit hem nu...Kommer troligen att kontakta Loves Läkare. Dock hoppas jag nu att vi kan träffas som planerat. Kram på er
Hej Madde
Vissa dagar vill man bara spy på den orättvisa man drabbats av. Det känns förjävligt och förbannat orättvist att man har fått ett väldigt sjukt barn och man är trött. Tröttare än vad trött innebär. Då kan det vara skönt att ha en blogg att bara spy ut allt i. Inte bara för sin egen skull utan för att andra verkligen ska förstå hur sjukt jobbigt man har det. Kanske kan de uppskatta sitt liv lite mer? Sen finns det alltid de som vänder på det, som stör sig lite på att man beklagar sig och helt utan tankar bara öser ur sig allt man känner. SKIT i dem, de kommer ändå aldrig att förså eller vilja förstå. Det finns alltid de som har det värre, jo vist. Men det finns betydligt fler som har det bättre. Livet är ingen tävling.
Usch vad ska man säga... Om folk kunde vara lite mer omtänksamma o bara försöka förstå,eller åtminstone lyssna... Jag har jobbat som personlig assistent i ett hem o tänker fortfarande på hur jobbigt det måste varit för föräldrarna att ha mig där hela tiden,hur kul är det att ha främmande personer i ens hem hela tiden... Som personlig assistent är det vårt jobb att vara lite osynliga när det behövs,barnets behov är vårt jobb, vi har själva valt jobbet och för vissa funkar det inte,men vi kan ju som du sa madde byta jobb. Jobbar nu med ungdomar med autism och möter ofta föräldrar som är förtvivlade över att behöva ha sina ungdomar på ett hem,klart man inte vill det. Alla vill ju att ens barn ska få det bästa. Även här tycker jag mitt jobb är att ALLTID visa förståelse för förräldrana och deras oro,vad dom än säger,föräldrar är föräldrar och dom vet bäst om sitt barn vilka kurser jag än har läst... Tror helt klart på förståelse o medkänsla istället för att kritisera. All omtanke o styrka till er Madde kram
