lovelej

Idag funderade jag på att gå till sjön med båda barnen. Vi har fått hit en byggställning nu så Daniel är helt upptagen med målning då den ska tillbaka på onsdag och då vill vi verkligen vara klara så vi inte behöver ha hit den igen.

I alla fall. Tur att det bara stannade vid en tanke. För hade assistent idag till 17.00 och jag och Leon stack för att bada lite snabbt innan då vi haft fullt upp hela dagen. När jag är på väg hem ringer Daniel om hur mycket stesolid det är han ska ha. -krampar han??? Korkad fråga, jag vet.... Blev superstressad, även om jag vet att Daniel kan kramperna lika bra som jag egentligen. Cyklade på som en galning med Leon där bak och med en stor krokodil på styret. Han krampade fortfarande när jag kom så tog mer än 10 minuter för den att släppa. Och den situationen hade jag inte velat ha vid sjön själv med båda barnen. Så nu vet jag det. Men det har fungerat så bra nu en tid och det är då de där tankarna kommer... Vill leva och göra som alla andra. Och vilken mamma åker inte till sjön för att bada med båda sina barn liksom?

Har verkligen hängt upp mig på det här med att leva ett "vanligt" liv. Men grejen är att det blir så mycket mer tydligt på sommaren. Alla far hitan och ditan under sin semester.  Min syster är utomlands, en kompis är iväg med familj och husvagn. Sånt som vi aldrig skulle utsätta oss för. Begränsar vi oss för mycket ibland? Sen det här med camping... Me no like men en stugsemester kanske annars??? ;) Finns det plats för en assistent med i såna?