ont i magen...

I lördags fick jag ont i magen. Kvällen innan var vi hos Kerstin (barnens mormor) där även kusinerna från Göteborg var. De lekte kurragömma med moster Maja. Sen i lördags sa Leon att han ville till mormor igen för att leka gömme och då bara högg det till. Där skulle Love med springa runt och härja. Han skulle vara den irriterande lilllkusinen som ville vara med de stora och springa efter som en svans....

När vi var på trisomi-träffen frågade en pappa som miste sin dotter med T18 när hon var 5 månader om vi andra kände oss som vanliga familjer. (Jag har kanske skrivit det innan) Jag var den enda som sa att vi inte känner oss som andra. För det gör vi inte. Man kan inte göra allt som man kunnat om Love var frisk och man tänker ofta att si eller så skulle Love gjort nu. Skönt för de andra familjerna att de känner sig som vanligt, önskar vi med kunde göra det.

Jag är glad och tacksam för att Love är så stark och vad han kan men jag kommer aldrig sluta tänka på hur det skulle varit.

I lördags kväll fick Love feber igen men har fortfarande inte utvecklats till nån förkylning så osäker vad det beror på. Kan väl inte vara en urinvägsinfektion igen då kuren avslutades i fredags??? Blir ett samtal till barnmottagningen imorgon så får vi se vad Anders säger. Han har nu även fått 2 små sår av knappen. Tror det är att änden skaver när han sitter i den nya stolen så nu har vi slutat knäppa ena spännet som ändå inte behövs, hoppas det hjälper. Alltid är det nåt att oroa sig för. Jobbigt när den där febern aldrig kan hålla sig borta i alla fall några veckor.

Då han inte sovit ordentligt inatt nanar han nu gott i sängen så då blir det mycket spring för att kolla lille fesen så han inte krampar.

Tuddeluu!!!

Kommentarer
Postat av: matte

jag har idag läst på Pernillas blogg om Wilda, jag har förstått att du kommenterat mkt ang pernilla och hennes liv, jag är hennes utpekade x, den hemska pappan, vill bara säga att det finns två sidor, där vi här har vår version, känns hemskt att inte kunna försvara sig alls mot alla dessa lögner, jag vill bara att folk ska veta att jag är en högst engagerad pappa, som fram till nu har haft mina pojkar hos mig alltjämt sedan skillsmässan 2003, men nu orkar jag inte mer, Pernilla trakasserar mig och min familj på vidriga sätt, så för barnens skull får det bli såhär, men tänk dig för innan du dömmer personer du aldrig träffat,,,,lycka till med din lille son ;)

2010-04-07 @ 23:31:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0