lovelej

Vill börja med att tipsa om en blogg, http://honungspojken.blogspot.com/
som jag själv fått tips om. Har bara varit inne en snabbis och läst men tyckte den verkade mycket bra. Mamman skriver om sin son som har en slät hjärna och därför bla får kramper. Han har ungefär samma tragiska framtidsutsikt som Love. Jag tycker hon  (och även pappan ett kort inlägg) skriver bra hur man upplever sorgen så här efter en tid när man lärt sig leva med diagnosen men ändå inte.

Det är mycket skilda känslor för familjer i en sån här sits. För vissa går vardagen bra och man känner sig som en vanlig familj och vissa har svårare att lära sig leva med allt. För oss pendlar det men det är svårt att må riktigt bra. De dagar Love mår fint är så klart lättare men det ligger där i bakhuvudet hela tiden; hur länge?? Och inte bara hur länge, tittade på resan hem 2 (en film Alexander gjort) och tänkte att som Leon är där skulle Love varit nu... En sorg ingen som inte upplevt den kan förstå.

Vill tacka alla er familjemedlemmar som förstår att vi ibland har det kämpigt och att det då och då drabbar er. Förlåt ( ni 2 drabbade vet vilka jag menar) för i lördags, hoppas det är okej.... Humöret, relationen ja, allt, pendlar och denna helgen var verkligen botten.

Loves förkylning är nog på väg att släppa. hostar mindre tycker jag. Har annars varit mycket orolig och försöker se olika samband inför samtal med läkare. Har nu provat lite vanlig välling för att sluta med nutramigen. Går sådär.

Han har inte sovit alls idag, mycket ovanligt, brukar sova en stund i alla fall. Var jättegnällig så efter flera mat och nattningsförsök fick han en alvedon och somnade sen efter en stund. Men ska han verkligen behöva få alvedon så pass ofta???

HA det fint!